Nu känner jag för att sticka ut i natten och springa. Springa tills jag stupar. Jag vill springa så fort. Jävligt fort. Då är jag lyckling. När jag får springa utan krav utan press, fria alla tankar. Ska jag? Nej jag kan inte. Då skiter jag i det. FAn. hata hata hata kroppen. Helvete. Det är fult att svära, men vad är fint? Värför ska man vara fin? Jag gillar fult. Va djupt det blev. Jag kan inte vara frisk, va?

P.S Jag fick just in en skål med gammeldagsvaniljglass och hallon.Tack Catrin.